Är det meningen att man dagligen ska gå runt med rödsprängda ögon och våta kinder?
Ska man känna sig bortglömd och o älskad?
Ska man känna sig värdelös och obetydlig ?
Man man vara ledsen pågrund av vad andra har utsatt en för?
Ska man gråta varje dag pågrund av andra och vad andra för och inte gör?
Ska man må så jävla dåligt så att man drömmer om att försvinna för alltid känslan av drömmen att dö. Att inte behöva finnas mer. Drömmen om att ge sig av och aldrig återvända? Är det så man ska känna sig?
Vart är värden påväg !
Jag kanske inte är något jämfört med dem som förlorat allt och alla som tvingas att sälja sig själv och sin kropp de som tvingas att döda och de som måste skära sig de som faktiskt inte kanske har haft något val eller möjlighet att förändra situationen eller vad de nu går igenom. Allt det som hänt en personerna som har hänt personerna kanske är jätte olika. Men känslan är den samma!
No matter wat the feling is the same?
Alla vill ha någon där! Som rihanna sjunger: We all want love?
Det är precis så det är!
Olika sorts kärlek av olika slags personer!
Men alla vill vi ha det!
Alla vill få känna sig älskade och betydelsefulla och vackra!
Men det är det inte alla som får tyvärr!
Det är svårt att låssas vara glad under en lång period om man egentligen är så ledsen och rädd hela tiden!
Man orkar inte vara glad och lossas mer!
Man vill vara glad och känna att man är älskad av någon som man kan älska tillbaka! Det är äkta kärlek!
Kärlek är inte de som tvingar en till saker inte att bli slagen eller utnyttjad heller!
Alla får inte allt de förtjänar eller vad det är värda vilket är väldigt väldigt synd. Det är de jag vill kämpa för! Jag vill kämpa för rättigheter och kärleken jämlikheten och lyckan?